Ers majestäts olycklige Kurt

Per E Samuelsson/Lena Ebervall

"Ers Majestäts olycklige Kurt"

"En osannolik historia om hur det kunde gå till i Sverige för inte så länge sedan"

Betyg: 4 Pocketorakel

För övrigt anser Pocketoraklet att Steve Earle är oerhört bra.

Nattvandraren

Björn Hellberg "Nattvandraren"

"Habilt hantverk som inte lämnar några djupare spår"

Betyg: 2 Pocketorakel

Förövrigt är Björn Hellberg en av Pocketoraklets idoler.

Svärdet och spiran

"Svärdet och Spiran" Ken Follet

"Ett riktigt äventyr, en riktig läsfest, helt enkelt en bok att bosätta sig i en längre tid"

Betyg: 5 Pocketorakel

För övrigt anser Pocketoraklet att det roligaste löpsedelsnamn som dykt upp på mycket länge är Anna Anka. Måste vara en våt dröm för en rubriksättare. Undra hur länge det går att elda under den brasan?

Kafka på stranden

Länge sedan något inlägg gjordes.

Nu skall det bli nya tag.

Först ut är:

Haruki Murakami

"Kafka på stranden"

Som en låt av Robban Broberg, mycket bra och finurligt men lite konstigt och slutet lämnar en del övrigt att önska.

Betyg: 4 pocketoraklel

Pocketoraklet anser för övrigt:

.. att filmatiseringen av Marie Jungstedts böcker kan vara det sämsta TV-producerat.

"Kommissarien och Havet" Jesus Kristus vad uselt. T.o.m. sämre än TV-serien baserad på Åke Edwardssons böcker.

Sven Hedin "Äventyr på riktigt"

Titel: Sven Hedin "Äventyr på riktigt"
Författare: Axel Odelberg

"Den naive, genialiske ,oresonable, charmerande, viljestarke och träige Sven Hedin porträtteras i en bok vars första del är tråkig men vars andra del lyfter"

Betyg 3 pocketorakel

Björn Hellberg

Jag har aldrig läst den produktive Hellberg innan men igår läste jag 170 sidor av "Nattvandraren". Är den bra?
Nja, men småtrevlig är den. Han har en fablaisse för att använda lite ovanliga ord i språket typ, fablaisse. Detta ger ett lite torrt språk.
Björn Hellberg är ju väldigt torr (och väldigt rolig genom sin torrhet). Läser vidare med visst intresse.

Pocketoraklet M1

"Rödhake" av Jo Nesbö

Har precis avslutat min första bekantskap med den blonde, dryga två meter långe Harry Hole, Norges motsvarighet till Kurt Wallander. En man som har problem med relationen till sin far, kvinnor ooch alkohol. Trots denna, något uttjatade bild av poliskårens riddare, så gillade jag honom. Kanske för att jag inte behövde koncentrera mig så mycket på hans person, den var ju klar från sida två, utan istället kunde ägna mig åt själva historien. Ett tag hade jag lite svårt med vem som var vem, men det funkade ändå. Släppte knappt taget om boken under de två dagar jag läste, och det får väl ändå sägas vara ett gott betyg! Jag kommer att hänga ihop med Harry under sommaren, helt klart!

Pocketoraklet M2